Ett ämne man helst inte vill prata om

Det finns något som jag vill dela med mig av, jag vill skriva om ett ämne som man helst inte vill prata om - cancer. 

I mitt "om oss"-inlägg skrev jag att jag flyttade hem från Mullsjö på grund av sjukdom. Jag fick en cancerdiagnos, Hodgkins Lymfom närmare bestämt. I september kände jag en knöl på halsen och efter biopsi fick jag den 25 oktober veta att det var cancer. När vi satt hos läkaren i Jönköping och fick beskedet var det som att någon drog undan mattan för mig och mina föräldrar, gav oss varsin käftsmäll, stenhårt slag i magen och drog andan ur oss, allt på samma gång. Men från allra första början har det också funnits hopp, positivitet och en god prognos bland allt det jobbiga. Cancern innebar åtta cytostatikabehandlingar under fyra månaders tid och efter röntgen i januari fick jag veta hur den fortsatta behandlingen skulle se ut. 2:a mars gjorde jag min sista cytostatikabehandling och efter ytterligare en röntgen såg det ut som läkarna hade hoppats. 27 mars började jag gå på strålningsbehandlingar som skulle pågå i 17 dagar, och det har de gjort nu. Jag är klar, jag är färdigbehandlad. Nu väntas en röntgen om några veckor för att se att cancern förhoppningsvis är helt borta. 

Detta skriver jag inte för att få stöd, bekräftelse eller för att skrämmas. Jag skriver det endast i ett utbildande syfte eftersom det finns så mycket människor behöver veta när det gäller cancer. Allt jag skriver är utifrån mig själv och det var aldrig meningen att jag skulle kunna göra det, men nu när jag ändå fick erfarenheten tänker jag använda den på ett bra sätt och kanske göra en skillnad samt hjälpa någon. 

"I'ma keep running, 'cause a winner don't quit on themselves."

Cancerfonden har formulerat sig så här: 1 av 3 får cancer. Men alla drabbas. Därför måste man prata om det. Det är en världsomfattande sjukdom. Och kontentan med denna text är helt enkelt att man måste våga prata om cancer och använda ordet som ett helt vanligt. Fler än någonsin överlever idag och därför kan vi inte vara så konservativa i vårt tänk och tro att cancer är lika med döden. För så är det INTE alltid. Det ska inte existera någon tabu över cancer. Genom att prata om cancer tror jag man hjälper den som är sjuk men också de som känner någon med cancer. Min förhoppning är att det blir lättare för alla. Kommer alla över tröskeln och vågar tala om cancer tror jag alla vinner på det, alla får stödet de behöver och man kan hjälpa varandra. 

Det dröjde ända till 22 januari tills jag gjorde det instagram-officiellt att jag hade cancer. Efter det har jag fått så mycket mer stöd än väntat. Den 20 mars gjorde jag det Facebook-officiellt. Jag ville inte gömma mig längre, nu ville jag att alla skulle veta. Det kan kännas bra att göra som jag gjorde, eller så gör det inte det och då får man låta bli. Men för mig har det bara varit positivt. 

Cancern har funnits inuti mig i okänd tid, men den har aldrig blivit och kommer aldrig bli en del av mig. Mina erfarenheter däremot kommer jag för alltid att bära med mig, men sjukdomen i sig är bara någon skit som gillade mig lite väl mycket och vägrade släppa taget. Jag och min klass kallar cancern Mr Hodgkins. Och han kan inte haft det lätt; mina skilsmässopapper har varit påskrivna sedan 25 oktober och jag och mina läkare har verkligen gjort vårt yttersta för att bli av med honom. Genom att vi har givit cancern ett namn har det varit lättare för mig att hantera situationen eftersom jag har haft någon att skylla allt på! 

Jag hatar cancer så mycket man kan hata något och hade i början svårt att tro att jag skulle kunna få med något positivt från detta halvåret, men jag måste nog erkänna att jag kan det:

- Cancern har gjort mig målmedveten och stark. 

- Cancern har fått mig att inse att jag kan vända det allra mesta till positivt. 

- Cancern har fått mig att förstå hur bra jag mår av att vara kreativ. 

- Cancern har givit mig nya vänner. 

- Cancern har gjort att jag tagit upp gamla kontakter och stärkt de relationerna. 

- Cancern har gjort att jag värderar livet på ett helt annat sätt. 

- Cancern har lärt mig vilka personer jag ska hålla hårt i och prioritera i fortsättningen. 

"I had my ups and downs, but I always find the inner strength to pull myself up. I was served lemons, but I made lemonade."

Man ska ALDRIG förminska någon med cancer, hur god prognosen än är. Det är inte alltid frågan om liv och död, men oavsett ska man inte göra situationen mindre än vad den är. Att drabbas av cancer är allvarligt och kan därför inte sopas undan mattan. Men jag har inte velat kalla mig sjuk, för det finns så många som har det värre än mig och kämpar desto mer. Jag har känt mig oförskämt frisk och ibland haft dåligt samvete över att jag har en så under omständigheterna snäll cancer. Därför har jag använt mig av uttrycket: "jag är inte sjuk, jag har bara lite cancer!" Det må verka provocerande och förminskande, men det har hjälpt mig så mycket. Trots att det har varit jättejobbigt i perioder och jag har varit på botten har jag ändå kunnat rycka på axlarna åt det de dagar jag har mått bra. Vid dessa tillfällen är det jag som förminskar cancern för att jag ska må bättre. Ingen annan däremot har tillåtelse att förminska min cancer, inte någon annans heller för den delen. Och än en gång vill jag säga att detta är utifrån mina erfarenheter och det gör ont i mig att inte alla kan känna sig så positiva som jag ändå har gjort majoriteten av tiden. Cancer är inte en lätt sjukdom och jag har mått kasst ibland, därför vill jag för er inte låtsas som att jag bara har glidit igenom det. Men jag vill samtidigt visa er det positiva också och fokusera på det. 

Det senaste halvåret har jag och mina föräldrar haft några låtar som har betytt lite extra för oss. Den sista på listan hjälpte mig att förstå att jag skulle klara av att raka av håret och när jag väl gjorde det mådde jag bättre än innan. Och jag är så nöjd med mitt korta hår! När jag lyssnade på låtarna blev jag sällan ledsen utan snarare glad och taggad på livet: 

- OneRepublic - "Future looks good" 

- Gym Class Heroes ft. Ryan Tedder - "The fighter"

- Robbie Williams - "Love my life" 

- Rachel Platten - "Fight song"

- Alessia Cara - "Scars to your beautiful" 

Alla reagerar olika på cancer både psykiskt och fysiskt, beroende på hur många olika saker som helst. Jag hade gärna fått det tankesätt jag har om cancer idag utan att behöva gå igenom det själv, men jag kommer för alltid vara tacksam för vad jag har lärt mig och hoppas jag kommer ha användning av det i framtiden. Utifrån mina erfarenheter har jag slängt ihop lite tips för dig som har cancer, dig som är närstående till någon med cancer och även till alla när det gäller cancer. Det kanske kan hjälpa eller så tycker du allt bara är strunt: 

Till dig med cancer:

- Alla som kämpar mot cancer är superhjältar, det kan ingen någonsin ta ifrån oss.

- En positiv inställning och ett skratt kan göra situationen lite lättare.  

- Gör saker du tycker om och spendera tid med människor du älskar. 

- Trots eventuella restriktioner försök att leva så normalt du kan. 

- Försök bara att glida med när det gäller alla sjukhusbesök.

- Samla en bunt låtar, filmer och bilder som får dig att må bra och hitta styrka i dem. 

- Tro på dig själv. 

- Våga prata om cancern, om det så är med någon närstående eller en psykolog. 

- Skäms ALDRIG för att du har cancer och göm det inte för andra. 

- Om det får dig att må bättre att förskjuta och skämta om din cancer så gör det, men gör det aldrig om någon annans. 

- Man måste inte vara stark hela tiden, genom att visa dig svag visar du att du är äkta. 

- Även efter behandlingarna kan det vara tufft, när verkligheten kommer ikapp dig. 

Till närstående:

- Visa stöd till den som har cancer.

- Du behöver inte alltid komma med goda råd, ibland räcker det bara att lyssna. 

- Uppmuntra den sjuka att göra roliga saker när hon/hen/han orkar.

- Kramas mycket och visa uppskattning för varandra. 

- Ta kontakt och visa att du bryr dig om den sjuka och dennes familj, ett sms räcker längre än vad man tror. 

- Cancer är inte farligt att prata om!

Till alla:

- Får du symptom som du tror tyder på cancer, gå till läkaren och gå inte därifrån förrän de har tagit dig på allvar och undersökt dig!

- Oavsett vilken behandling man får är det tufft. 

- Det är inte farligt att fråga den sjuka hur den mår, bättre att du frågar än att du inte gör det. 

- Cancer smittar inte!!!! 

- Att tappa håret på grund av cytostatika är jobbigare än vad man kanske tror. 

- Förminska ALDRIG någon med cancer. 

- Även om man mår bra fysiskt, kan man må dåligt psykiskt och tvärtom. 

- Det psykiska och fysiska måendet går upp och ner mest hela tiden. 

- Glöm inte av personen bara för att denne har fått cancer, fråga ändå om denne vill hitta på saker. 

- Respektera ett nej.

- Behandla inte personen nedvärderande eller annorlunda på grund av cancern, hon/hen/han är fortfarande samma person. 

Slutligen vill jag poängtera ytterligare en gång om hur viktigt jag tycker det är att vi börjar prata om cancer. 1 av 3 drabbas, därför måste vi prata om det! Jag vill göra vad jag kan för att spräcka den bubbla som en del verkar leva i. Och trots att jag har skrivit utifrån det jag har varit med om hoppas jag att fler känner igen sig. Inget av det jag har skrivit är rätt eller fel, men det är detta jag har lärt mig och kommer att ta med mig. Och det som gäller mig kanske inte gäller alla andra. Ni kanske inte alls håller med mig, isåfall är ni välkomna att starta diskussion, ställa frågor eller komma med era tankar, det är alltid intressant. Min högra handled är full med armband från Ung Cancer och andra som stödjer forskningen. Jag kommer vara ambassadör för cancern resten av mitt liv, jag har frivilligt tagit på mig den uppgiften, så bli inte förvånad om jag gärna pratar om mina erfarenheter och tankar när vi träffas nästa gång!

Allra avslutningsvis vill jag säga hur tacksam jag är för alla som ställt upp för mig under denna perioden och fortsätter att göra det. Jag är otroligt tacksam för vår sjukvård i Sverige och att vi betalar skatt!! Jag tänker speciellt på änglarna i blå kläder på Hematologen på Sahlgrenska Universitetssjukhus i Göteborg. Det finns så mycket mer jag skulle kunna skriva men jag tackar istället för ert stöd. Den närmaste planen ser ut följande: Jag kommer befinna mig på Mullsjö Folkhögskola till 2 juni och avsluta året jag började. Och i början av juni hoppas jag som sagt att jag får ett gott besked från röntgen. I sommar kommer jag att jobba, träffa kompisar, njuta och resa. Och i höst hoppas jag på att landa i Frankrike för att plugga franska och njuta ännu mer! 

"Du är modigare än du vet, starkare än du tror och klokare än du förstår."

Tack för att du har läst. Nu ska jag ta livet med storm!

Stor kram från Amanda, en överlevare. 

ps. Skicka gärna en gåva till Ung Cancer, Barncancerfonden eller Cancerfonden för att stötta forskningen om cancer! ds.