Funderingar när solen just gått upp

För er som känner mig så vet ni att jag älskar att prata. Diskutera. Argumentera. Resonera. Ibland känns det som att det är det jag lever för. Därför gör kvällar som gårdagen mig alldeles upprymd och jag glömmer bort den inbyggda mat-och sovklocka jag haft i detta land under tio veckor för att sitta vaken till ett på natten.

Att prata om politik, världen, perspektiv, utbildning och mycket mer med en människa uppvuxen i en helt annan kontext än mig och med helt andra erfarenheter kan tänkas vara skavande. Precis som i alla samtal tycker vi inte alltid lika men i mycket ser vi ändå med liknande ögon på världen.

Världsläget idag skrämmer oss. Donald Trump i USA. SD som näst största parti i de svenska opinionsmätningarna. Växande högerpopulistiska rörelser. Hur så många människor tror att alla problem finns i länder i Afrika när John Magufuli (Tanzanias president) faktiskt gör oerhörda förändringar och tar stora steg i kampen mot korruption, utbildningsbrist och hälsoproblem.

Den viktigaste slutsatsen under kvällen är än en gång att det idag är svårt att se så många ta det de har för givet. Det har inte alltid varit en självklarhet med kvinnlig rösträtt, fri skola, sjukvård och mat på bordet varje dag i Sverige. Det är inte ens länge sen det var en kamp som många stred för. På grund av kolonialitet tror jag att kampen inte varit stridbar tidigare men nu slåss dem även här i Tanzania. Sedan John Magufuli tillträdde för två år sen är nu skolavgifterna slopade för Primary och Secondary school. Precis som jag skrev i inlägget om workshopen i Mazize så går de allra flesta barn i skolan men det här ger också möjligheten för fler att kunna gå klart grundskolan och för de få som är kvar att kunna börja. Trots detta finns det även här den nonchalans mot skolan som jag allt för ofta mött hemma, där en ser det som en självklarhet att få utbildning. Det verkar gå fort, det behövs inte ens en generation emellan för att barn & ungdomar världen över ska ta utbildning för givet.

Jag upplever att det finns en kollektivt, skev världsbild idag. Vi tror att alla problem finns på ett ställe eller i några få kulturer och religioner. Vi tror att dessa kan skapa problem i vårt eget samhälle. Det här tror de flesta samhällen världen över, så det finns egentligen inget dem. Jag tror att vi måste vända den här trenden och att vi gör det med kulturmöten, samtal, källkritik och självfallet - utbildning.

Vad tror du?