Den motvilliga volontären

Jag hatar ordet ”volontär”. Det finns så otroligt många komplikationer med att som vit, ung person åka i väg och volontärarbeta i ett land långt borta med en okänd kultur. Trots att jag är medveten om det sitter jag ändå här, vilket under de senaste veckorna har varit mitt största dilemma. Jag vill inte identifiera mig med volontärandet och allt vad det innebär. Jag vill vara annorlunda, jag vill vara bättre än så.

För mig har den här resan främst handlat om möjligheten till ett kulturutbyte. Jag har varit tydlig från start att jag gör det här av helt själviska anledningar och att jag inte åker iväg för att uträtta något. Istället hoppas jag (väldigt klyschigt) kunna växa i mig själv och få nya erfarenheter. Men det som slagit mig under tiden jag nu varit borta är om det verkligen är rätt av mig att tänka så? Om jag är den enda som kommer gå ut ifrån det här som vinnare och alla andra jag möter som förlorare, är det värt det då? Är det okej att jag ska utvecklas på bekostnad av någon annan? 

Jag rekommenderar artikeln Dear volonteers in Africa: please don´t come help until you´ve asked yourself these four questions av Sian Ferguson, där det är speciellt nummer tre och fyra som jag brottas med just nu.