Education is the key

Från vänster: Halima, Debora, Bahati, Snoyi, Naema, Pendo,
Penina, Eliza, Doto och Rose

I helgen har jag och Alma fått vara med om något både fantastiskt och sorgligt på samma gång. Några av socionomerna som arbetar idellt på Watoto Wetu lät oss vara med på deras nystartade projekt. Projektet går ut på att göra människor medvetna om sina rättigheter och vikten av utbildning. Denna gång har de valt att fokusera på maasaier i byn Mazize. Att de valt just den byn är för att Watoto Wetu har köpt mark och börjat bygga ett större barnhem där med fokus på lantbruk. 

Maasaier är en av de många tribes som finns i Tanzania. Det är alltså en folkgrupp som delar kultur och tradition. Masaierna är någorlunda kända på grund av deras vackra hantverk och klädstil. Många av dem lever i Kenyas södra del och Tanzanias norra och de lever ett ganska enkelt liv, med boskap och lite grödor. Det har dock blivit svårare för dem att livnära sig på detta pga torkan som Alma nämnde i ett tidigare inlägg. I byn Mazize och omkringliggande områden finns flera maasaier och där lever de väldigt fattigt. Det är tyvärr också ovanligt att de har utbildning vilket blir ännu ett hinder när klimatet sviker. Pengar och traditioner står i vägen för skolan. 

I Tanzania börjar 99% av barnen i skolan men på grund av skolavgifter, menstruation, avstånd till skolan eller andra orsaker avslutar bara ca 75% grundskolan. Det här är något som förändras hela tiden och allt fler får möjlighet till utbildning varje år. Så verkligheten för dessa människor runt byn Mazize är långt ifrån verkligheten för alla tanzaner. 

Deltagarna fick mat varje dag också så i olika
matteam lagade vi mat till alla varje dag. Här
kokar jag och Rehema bönor. 

Det här nystartade projektet går ut på att först ha en tredagars-workshop där maasaierna i området har blivit inbjudna att komma för att lyssna och diskutera. Innan vi åkte dit så visste vi inte vad vi skulle förvänta oss, vi har ju aldrig varit med på en workshop i Tanzania tidigare och inte heller träffat särskilt många som lever på landsbygden. Tillsammans med de 8 andra i vårt team åkte vi till Mazize, 3 timmar utanför Dar. Innan hade vi blivit ombedda att förbereda lite punkter på två av de ämnen vi skulle ta upp - jag hade early marriage och Alma the importance of education. 

I förberedelserna hade våra teamleaders besökt några av hemmen till maasaierna för att fråga om de var intresserade och bjudit in dem, så vi visste inte hur många som skulle komma. Spända fick vi sen välkomna 7 unga kvinnor i åldrarna 17-35, ungefär 20 barn och ett gäng unga män. Vi delade upp dem i dessa tre grupper för att lättare kunna prata om några av de svåra ämnena och vi var då i gruppen med de unga kvinnorna. De här kvinnorna kom till oss med öppna sinnen, 4 av dem har inte fått någon utbildning under sina liv och de andra 3 hade avslutat 6 år i skolan. Vi fick tillsammans diskutera varför det inte är bra att gifta bort sina flickor för tidigt och vilken skillnad utbildning kan göra, vi pratade om de mänskliga rättigheterna & skyldigheterna. Vi fick också vara med och bevittna när de 4 kvinnorna som aldrig lärt sig skriva eller läsa för första gången skrev sitt eget namn - det var en riktig ära att se deras glädje. 

Det fanns självklart utmaningar i den här helgen också, språkbarriärer gör alltid sitt. Nu pratar jag inte om engelska-kiswahili, för jag & Alma observerade mest under helgen, utan kiswahili-maa eftersom de flesta andra i vårt team inte talade maa och några av dessa kvinnor talade inte kiswahili så bra. Men på något sätt lyckas alltid detta hinder lösa sig. 

En annan utmaning var att veta vart en skulle lägga nivån när vi presenterade. De här kvinnorna fick från teamet lära sig att 18 är den lagliga gränsen för giftermål, att alla har rätt till utbildning och vad FN är. Vart skulle vi börja våra presentationer? Hur mycket grund behövdes? 

Barnen fick lära sig räkna och skriva sina namn av Rehema

Jag är så oerhört tacksam för att jag fick följa med på den här workshopen för nu kan jag kalla flera av dessa kvinnorna för mina vänner och för att den 17-åriga unga kvinnan sa till en av socialarbetarna att hon nu tänkte prata med sin man om att vänta med barn tills hon kommit över 20 eftersom vi pratat om risker med tidiga graviditeter. Det känns som att vårt team lyckades så ett frö och göra en liten skillnad. 

Förhoppningen är nu att det här projektet ska kunna fortsätta med en till tre dagar i veckan där masaierna ska kunna komma och lära sig mer livs- och baskunskaper. Som i de flesta fall är resurser det största hindret men viljan finns från både Watoto Wetu och människorna i Mazize vilket gör att det bådar gott. 

Något som är väldigt viktigt för dig som läser att veta är att det jag har beskrivit i den här texten gäller för en liten del av befolkningen. De allra flesta går idag i skolan minst 7 år och de allra flesta är medvetna om sina rättigheter. Men det är också därför det är viktigt att inte sluta där och fortsätta utbilda människor. Education is the key som en av mina teamleaders sa i helgen, och vi måste tillsammans se till att alla får ta del av den. Ta inte din egen utbildning och den fantastiska möjligheten Sverige ger oss med gratis skola för givet. Det finns de som inte vill något hellre än att få gå i skolan men som inte har möjlighet. 

Tack för att du läst,

Beatrice